RAL 6029 Mintgrön

Mintgrönt bär ett namn som pekar åt ett annat håll än själva tonen: i stället för ett ljust friskgrönt visar RAL 6029 ett mörkt, dämpat grönt med lätt blå underton som påminner om gamla apoteksskåp eller brittiska lantkök. Det känns stadigt och lugnt, aldrig sötaktigt, och har en viss tyngd som ger ett rum fäste i stället för lätthet. Den som väljer den här tonen söker inget uttalande i grönt, utan en mörk, pålitlig färg som håller sig tillbaka.

På stora ytor kommer tonen först riktigt till sin rätt i sitt djup: köksluckor eller möbler känns då som gjutna i ett stycke, nästan skiftande mellan grönt och ett mörkt blågrått. Vid mycket dagsljus framträder den gröna andelen tydligare, det blå träder i bakgrunden, tonen känns klar och frisk. I rum med lite ljus, till exempel vid norrfönster eller på kvällen, förskjuts bilden: mintgrönt blir nästan svartgrönt, mörkt och hemlighetsfullt, utan att för den skull kännas kallt.

Till mörkt trä som valnöt eller rökt ek uppstår en varm, jordig förbindelse som väger upp det grönas svala underton. Mässing och ljust guld sätter en glansprick som får tonen att kännas ädlare, medan svartstål understryker dess stränghet. Linne och sammet i dämpade naturtoner tar upp det grönas ro, grå marmor eller kalksten kompletterar det svalt och mineraliskt.

Mossgrönt, ett steg djupare, ligger nära mintgrönt och lämpar sig för sockel eller nischer som knappt ska skilja sig från grundtonen. Gräddvitt tillför som motstycke ljus, till exempel på väggar eller fönsterkarmar, utan att störa den gröna grundtonen. Svartbrunt tar på handtag och sockel rollen som mörk accent och skärper möblernas kontur. Mintgrönt väljs oftast för möbler och köksluckor, tätt följt av metallarbeten som räcken, där tonen visar sin lugna, mörka sida.

Trafikgrönt ligger ljusare och klarare, nästan signalaktigt, medan mintgrönt förblir betydligt mer återhållsamt. Signalgrönt satsar på lyskraft och lämpar sig för accenter som ska synas, vilket är främmande för det dämpade mintgröna. Smaragdgrönt känns mer mättat och varmare i den gröna andelen, närmare en klassisk flaskgrön, medan mintgrönt behåller sin svala, lätt blåaktiga skimmer.