RAL 5003 Safirblå

Där Koboltblå slår över i det kraftfulla, nästan signalartade, förblir Safirblå återhållsam. Den bär samma djupa blå i sig, men tar bort skärpan och lägger en lugn, nästan jordnära underton under. Det gör nyansen värdig i stället för högljudd, mörk utan tyngd. Den verkar som ett blått som har funnits där länge och inte först behöver övertyga.

På stora ytor utvecklar Safirblå ett stilla djup som inte gör ett rum mindre utan ger det kontur. I mycket dagsljus visar den skiftande grön- och gråtoner som får den att kännas levande utan att bli rastlös. I kvällsljus eller under varmt konstljus sluter sig blåtonen, blir nästan nattblå och sammetslen. På köksluckor eller dörrar uppstår därmed en nyans som visar ett nytt ansikte beroende på tid på dagen, men alltid behåller samma lugna kärna.

Mot ljust trä som ek eller ask uppstår en kontrast som stärker båda sidor: träet blir varmt, blåtonen får djup. På mässing eller borstat guld ligger ett ädelt skimmer, medan krom och rostfritt stål får nyansen att verka svalare och modernare. Linne, ull eller grov sten i naturtoner lockar fram blåtonens jordnära sida och ger den något bodnära.

Fjärrblå, ett steg ljusare, fungerar som en mjuk övergång när en yta bredvid Safirblå ska få lite luft. Trafikvitt bredvid skapar tydliga kanter och får det mörkblå att verka ännu mer mättat. Antracitgrå på handtag eller sockel tar bort stramheten ur bilden och binder in det metalliska mjukt. Just på köksluckor och möbler väljs den här nyansen ofta, eftersom den låter sig föras lätt med dessa tre partners.

Jämfört med Koboltblå förblir Safirblå dovare och mindre violett, jämfört med Stålblå har den mer värme och mindre grått. Violettblå satsar starkare på rödstick och verkar därför nattligare, nästan sammetslent sluten. Safirblå står mellan dessa nyanser som det mest balanserade blåa, kraftfullt nog för karaktär, lugnt nog för vardagen.