RAL 5004 Svartblå

Bredvid Signalsvart verkar Svartblå som en skugga som precis och knappt röjer sig. Det är inget svart med blå anstrykning, utan ett blått som går så djupt att det nästan sluter sig. Först i direkt jämförelse med ett riktigt svart syns att det fortfarande finns färg i det. Det gör nyansen mer spännande än rent svart, utan att den verkar orolig.

På större ytor som luckor eller dörrar lägger sig den här nyansen som ett lugnt, slutet skinn över rummet. I mycket dagsljus visar den sitt blå tydligare, nästan som djupt nattvatten, och ytan får ett lätt djup. Så fort ljuset blir svagare glider den närmare svart och verkar då snarare som en stilla bakgrund än som en egen färg. Rum med lite fönsteryta känns därigenom mer sammanhållna, medan ljusfyllda rum visar nyansen mer levande.

Mot trä med varm, vuxen karaktär som ek eller valnöt uppstår en kontrast som stärker båda sidor. Ljust, svalt trä som ask träder däremot tillbaka och verkar nästan som en andra färgton. Metaller som mässing sätter en varm punkt i mörkret, medan borstat rostfritt stål understryker nyansens svala, nattliga karaktär. Även sten, till exempel mörk skiffer eller ljust marmorvitt, hittar i det här blåa en lugn partner.

Med Safirblå ett steg ljusare uppstår en gradient som verkar som två ögonblick av samma natt, bra för luckor som ska skilja sig åt i två nivåer. Trafikvitt tillför som motvikt den nödvändiga ljusheten och låter Svartblå verka riktigt mättat först då. Antracitgrå på handtag eller sockel tar en stilla, teknisk roll och leder inte blicken bort utan håller ihop ytan.

Signalsvart bredvid visar hur mycket färg som egentligen ännu finns i den här nyansen, eftersom det förblir neutralt där Svartblå slår över i det blåaktiga. Grafitsvart ligger närmare ett varmt, svagt grått mörker och verkar därför mjukare, mindre nattligt. Stålblå ljusar däremot upp samma grundton så mycket att den åter är igenkännlig som ett klart blått, medan Svartblå medvetet stannar vid gränsen till mörkret.